fredag 7 oktober 2011

5 månader...

Ja, det är 5 månader sen jag skrev senaste inlägget.. Det är nog ett tecken på hur dålig jag verkligen är på att skriva här! Sist skrev jag att jag höll på att återfå fotfästet efter ett långt planlöst fallande, men det har inte varat så länge. Känner att jag börjar tappa greppet igen. Tappa greppet om livet och meningen med det. Jag är lyckligt lottad som har min fantastiska sambo! Utan honom hade det varit ännu jobbigare. Smärtorna har faktiskt varit under kontroll i sommar, men det känns som att det är en förändring pågång där igen. Hoppas bara inte att det blir så illa som i våras! Orkar verkligen inte. Med att tillbringa så mkt tid på sjukhuset som jag gjorde då! Ibland så tänker jag vad det egentligen är som är meningen med endometriosen och smärtorna? Har jag haft någon nytta av det, eller orsakar det bara lidande för mig, för min sambo, min familj och mina vänner?! Ja, det finns nog inget riktigt svar på det...

torsdag 14 april 2011

Hur mycket klarar en människa av!?

Hur mycket klarar en och samma människa av? Hur många motgångar står vi ut med? När ger vi upp? Ger vi någonsin upp? I slutet på förra veckan kändes det som att jag hade landat på fötter igen efter flera veckors planlöst fall, hit och dit. Jag såg fram emot läkarbesöket idag. Men efter det började jag falla igen. Jag bara undrar hur mycket jag fixar. Jag vet att jag är en stark person. Jag vet det. Ibland förvånar jag till och med mig själv med min fasta beslutsamhet att leva mitt liv, att uppfylla mina drömmar och allt annat. Jag har gått igenom så otroligt mycket redan, men jag har kommit ur varje händelse starkare än innan, men det vet jag inte om jag gör den här gången. "... det känns som att vissa drabbas av precis ALL skit världen kan hitta på, medan andra glider genom livet utan att kunna uppskatta hur bra de har det..." En kompis skrev precis så här till mig. Och visst stämmer det! Nä, nu skiter jag i detta. Förlåt, men jag ska ta och lyssna på lite musik och bara vara ett litet tag. Får se om det hjälper. Insha'Allah

Soundtrack Water For Elephants

onsdag 13 april 2011

Fixande och donande!

Sitter och klurar på lite saker i uppsatsen, har fyllt i de sista papperna inför operationen om två veckor.. Håller på att skriva lista inför läkarbesöket hos en av de duktiga och trevliga gynekologerna på sjukhuset! Tack för att det faktiskt finns några sånna!
Nedräkningen inför operationen har börjar på riktigt nu. Om två veckor skrivs jag in på onsdagen och på torsdagen opereras jag. Är dock orolig för att jag ska ha ont unjefär då. Det vet jag ju förvisso inte. Men med tanke på hur smärtorna har yttrat sig de senaste månaderna/gångerna så kommer jag med stor sannolikhet att ha ont så igen. Så vem vet, jag kanske redan är inneliggande lagom till inskrivningen och operationen?! Hoppas inte det blir så :/ Jag står verkligen inte ut med en sån tur på sjukhuset igen där jag får kämpa och tjata för att få min smärtlindring eller för att ens bli undersökt! Fy f*n (ursäkta!) Oj, det slog mig precis att jag börjar bli riktigt nervös inför operationen. Vad har jag egentligen att vara nervös och orolig för? Jag har överlevt en operation i vildaste Afrika!?! Detta borde ju inte vara något i jämförelse med det! Den gången, liksom alla de andra gångern(förutom första gången) jag blivit opererad har varit akuta operation när jag haft fruktansvärda smärtor så då har jag varken hunnit oro mig eller tänka, det har snarare varit en befrielse att bli sövd och slippa känna av smärtorna!

Ökad ohälsa bromsas av unika skolsköterskor - Nyheter - Högskolan i Skövde

Ökad ohälsa bromsas av unika skolsköterskor - Nyheter - Högskolan i Skövde Klicka på länken ovan så kan du läsa om skolsköterskeutbildningen som jag läser... eller som jag faktiskt snart kans äga att jag är klar med (hoppas jag iaf!)!!

tisdag 12 april 2011

En helt vanlig dag..

Idag har det varit en helt vanlig dag... inget specielt alls på något vis. Inget specielt väder, inga speciella händelser på jobbet, inga överraskningar av diverse slag, inte någon super-mega-hystersik plugga-attack, ingen hastigt påflugna super-smärtor heller... helt enkelt en helt vanlig dag. Det har regnat hela dagen. Jag har jobbat utan att det har hänt något konstigt. Smärtorna har hållt sig helt ok, jag har inte ägnat dem så mycket energi idag! I kalender har det däremot hänt mer, trängseln bland hälsosamtal, kör-rep., piano- och balettlektioner, läkarbesök och telefontider till diverse sjukvårdspersonal av olika anledningar... Snart finns det inte en stackars lite kvadratcentimeter med tomt papper kvar. Börjar bli orolig inför operationen nu. Känns förvisso skönt att det ska bli av, men jag är orolig för vad de komemr att hitta och för vad de kommer att göra. Hoppas för allti världen inte att de behöver öppna buken helt, utan att de klarar sig med titthålet... Jag vill inte ens tänka på hur illa och dåligt jag kommer att må av narkosen. Känns inget vidare att går och tänka på det! Nog om detta nu. Sängen kallar, jobb tidigt imorgon igen.

söndag 10 april 2011

Studier, jobb, sjukdom...

Det är fullt upp alltid känns det som. Har varit hemma från sjukhuset en vecka nu och allt bara rusar på i ett rasande tempo... Vi är mitt uppe i arbetet med magisteruppsatsen, resultatet och bakgrunden är i det stora hela klart. Metoden håller vi på och grejar med och snart så ska vi påbörja diskussionen!!! Äntligen! Målet är att vara klara under våren, så det SKA vi vara! Jag tänker INTE sitta med den hela sommaren också... På jobben flyter det på bra. Trivs bra med jobbet som skolsköterska, men saknar kollegorna på barnavdelningen ibland. Fast jag träffar ju dem i sommar när jag går in och jobbar lite natt! Och sjukhuset ja... sjukdomar och åter igen sjukdomar... Jag har som jag skrev varit hemma från sjukhuset en vecka nu, men vistelsen där inne den här gången var INTE OK!!! Jag var inneliggande och verkligen helt sängliggandes en hel vecka den här gången. Smärtorna var i stort sett omöjliga att lindra och hantera. Men itne fick jag hjälp med att prova en ryggbedövning den här gången heller trots att jag var lovad det :/ F*n för smärteamet (ursäkta det väldigt raka uttrycket), men det är precis så jag känner! Jag har iaf fått tjata mig till en ny operation... ja du läste rätt, fått tjata mig till en operation. Trots den starka hormonbehandlingen jag går på blir jag sämre och sämre... Och smärtlindringen hjälper inte alltid. Så här mycket, intensiva, täta och långdragna smärtperioder har jag inte haft sen jag bodde i Halmstad för några år sen. Det känns inte bra, det känns precis som att endoemtriosen har kommit tillbaka igen. Så nu får vi se vad som händer och vad de hittar vid operationen. Skit också.. Nu låt allt så negativt, livet är verkligen inte bara helt botten, men ibland känns det så. Vissa dagar mer än andra! Fast helgen ska jag inte klaga på, det har varit helt underbart väder!